I blickfånget
Hade tänkt lägga in några rader om våren. Att jag i förrgår gick till bilen och passerade en fjäril på marken, sittandes på gruset med utfällda vingar. Det kändes lite tidigt. När jag försökte fota den med mobilen så fällde den ihop sina vingar så jag gick vidare mot bilen. Då började sakta snöflingorna falla. Fjärilen var nog lite väl tidigt ute.
En annan sak jag tänkt skriva om ett tag är att platsen jag bor på börjar bli civiliserad . För några månader kunde vi äntligen ratta in Rix FM på radion i huset. Och härom veckan hittades även Bandit Rock. I bilen har dessa radiokanaler kunnat lyssnas på, men inte här hemma. Radioskugga kanske…
Men nu till den riktiga anledningen till varför det faktiskt blir ett blogginlägg idag. Svärföräldrarna har varit på semester och jag var osäker på om de kommit hem. Därför gick jag över isen för att se om det lyste i huset och om jag därför inte behövde ta in posten. Redan på vägen över sjön, i snöfallet, önskade jag att jag hade haft en kamera. För där kommer 3 st rådjur springande mot mig. Men när de känner min vittring ger de sig raskt iväg för en omväg. Svärföräldrarna hade såklart redan kommit hem så jag vände av hemåt. När jag kommit fram till udden och inte alls har långt kvar till vårt hem så ser jag rådjuren som sprungit vidare. Men plötsligt vänder de och springer i motsatt riktning. Konstigt var min tanke, något måste ha skrämt dem.
Då ser jag en svart best komma springande efter rådjuren, en stor hund som bor i närheten och som är så stor och kraftig och inte alls brukar se särskilt vänlig ut. En sådan hund som jag tycker det är läskigt att möta även när husse eller matte är med på promenaden. Rådjuren var snabba och när hunden inser att det var kört så står ju lilla jag där, rådjuren var ju större än mig. Visste inte vad jag skulle ta mig till. Hunden, som har kopplet hängande efter sig, uppmärksammar såklart mig. Börjar skälla och närmar sig.
Vad gör jag när hunden skulle kunna ge sig på mig och jag som inte är överförtjust i hundar direkt? Inga ideer kvarstår. Inte direkt någon chans för mig att övermanna hunden.
Försöker morska upp mig men hunden närmar sig bara. Jag lyckas smyga upp mot en sommarstuga och hamnar utanför hundens synfält. Lägger benen på ryggen i den mån jag vågar och ger mig av till mina svärföräldrar, utan någon hund i hasorna som tur är. Vägen hem till mig var ju blockerad…
Så det blev en annorlunda avslutning på kvällen med svärfar som fick skjutsa hem mig. Det är jag väldigt tacksam för! Jag som bara skulle springa över i hockeypausen… men SAIK gick vidare till SM FINAL!
